Tappad mellan två hötappar?

Jag sitter klämd som en åsna mellan två hötappar. Så känns det i alla fall många gånger. Varför? Jo jag är själv mamma till ett barn med ADHD, men också utbildad speciallärare. Anledningen att jag känner mig klämd är att många föräldrar som har barn med npf-diagnoser sitter och diskuterar på sociala medier hur hemskt det kommer att bli får våra barn ifall Liberalerna får igenom sina förslag i och med nya överenskommelsen med Socialdemokraterna. De förslag som kommit och som Liberalernas partiråd ska ta ställning till är följande:

Skapa studiero. 

Genomför en nationell plan för studiero och trygghet i skolan. Mobilförbud införs i klassrum, med rätt för rektor/lärare att bestämma att mobiler kan/ska användas vid olika tillfällen med bestämda syften (Ds hösten 2019. Ny lagstiftning från 1 januari 2021)

Detta ser jag inget hinder till, för som det är idag så används inte mobiltelefoner som ett hjälpmedel, utan den används i allt för stor utsträckning till att chatta med kompisar, vara ute på sociala medier, fotografera kamrater OCH lärare för att lägga ut dessa bilder på sociala medier [vilket är strängeligen förbjudet i och med GDPR] Här behöver föräldrar lära sina barn om vad som är rätt och fel. Det är inte bara skolans ansvar att upplysa eleverna kring vad gott uppförande på nätet betyder. Idag finns det många skolor som redan har mobilförbud och eleverna använder sin tid i skolan, just till kunskapsinhämtning. 

Resurser tillförs för att anställa fler lärarassistenter. Nationella riktlinjer tas fram för hur lärarassistenter, socionomer och andra yrkesgrupper ska kunna avlasta lärarna (Uppdrag till Skolverket efter 13 vårändringsbudgeten).

Äntligen! säger jag som lärare. Garanterat flera med mig säger att skulle detta gå igenom så minskar lärarnas administrativa arbetsbörda, för det går åt oerhört mycket tid till att ringa efter elever som inte kommit till skolan när föräldrarna inte sjukanmält sina barn, det går åt oerhört mycket tid till att kopiera material när inte det finns ekonomi att köpa in läromedel till eleverna. Det går åt extremt mycket tid till att reda i konflikter som sker på rasterna, när inte den personal som finns ute är där och förebygger konflikter. Det går åt extremt mycket tid till att föra närvarohantering inför varje lektion. Det finns säker massor av andra saker som jag glömt att ta upp här. Men jag tror att majoriteten av lärarkåren säger "äntligen" ifall detta förslag går igenom. 

Elever som hotat eller utsatt andra för våld ska lättare kunna stängas av eller omplaceras.

Det är här som många föräldrar som har barn med npf-diagnoser reagerar. Det är det här som jag blir så frustrerad på, för här påstår alla dessa föräldrar att det är deras barn som kommer att bli de som blir mest avstängda.... Idag finns det redan en konsekvenstrappa i skolans värld. Den lyder så här: - Läraren får tillrättavisa en elev ifall de stör arbetsron eller bryter mot skolans regler. -  Ifall inte en tillrättavisning hjälper så får eleven utvisas från klassrummet. - Ifall en elev har med sig föremål som är skadligt för andra så får läraren eller rektorn ta hand om det tills skoldagen är slut.  - Lärare får ge eleverna kvarsittning, eller återläsningstid, ifall eleven stör ordningen i så hög grad. - Rektorn får besluta om både muntliga och skriftliga varningar. - Rektorn får besluta om avstängning, dock aldrig längre än en vecka. Orsakerna kan vara, i grundskolan, grovt våld. - Rektorn kan också besluta om ifall eleven ska bli permanent omplacerad till en annan skola (detta gäller endast kommunala skolor) 

Jag, personligen, ser att många skolor är oerhört rädda (jag vet inte ifall detta är rätt ord att använda) för att använda sig av konsekvenstrappan, för många föräldrar hotar med att anmäla till skolinspektionen. Detta är min högst personliga åsikt.  För mig så handlar det inte om att sätta dit barn med npf-diagnoser, som så många föräldrar anser. För mig så handlar det om att de elever som ständigt bryter mot skolans ordningsregler är de som behöver öva på förmågan att ge sina kamrater studiero. 

Inkluderingstanken har gått för långt: gör det lättare att få särskilt stöd i mindre undervisningsgrupp.

Det är tragiskt att politiker inte vet vad inkludering handlar om. Enligt bland annat Nilholm och Haug, som är framstående forskare inom det specialpedagogiska fältet, så handlar inkluderingsaspekten om tre stycken områden. 1) Den sociala inkluderingen - vilket betyder att eleven känner en samhörighet med kamrater, i en klass eller en grupp  2) Den didaktiska inkluderingen - vilket betyder att skolan anpassar undervisningen så att alla elever känner sig delaktiga. Detta oberoende ifall eleven har lite svårare att nå kunskapskraven eller ifall eleven har det lättare att nå kunskapskraven.  3) Den rumsliga inkluderingen - och det är här som nästa ALLA jag pratat med fastnar. De har fått för sig att inkludering är det samma som en rumslig inkludering, dvs alla elever i samma klassrum.  

Det är så fruktansvärt ledsamt att se hur föräldrar driver skolan tillbaka till ett kategoriskt perspektiv. Med det menar jag att 1994 skrev Sverige på Salamanca deklarationen som innebär att

"elever med behov av särskilt stöd måste ha tillgång till ordinarie skolor som skall tillgodose dem inom en pedagogik som sätter barnet i centrum och som kan tillgodose dessa behov"

Detta har vi som lärare i skolan att förhålla oss till, men föräldrar driver skolan mot att tänka att det enda som spelar någon roll är en diagnos, fast det inte finns i skollagen och läroplanen att så är fallet. Ovanstående citat är från just Salamanca deklarationen och det står ingenting om man måste ha en diagnos. Det står ingenstans heller att det är förbjudet med särskilda undervisningsgrupper. Det står att elever i behov av särskilt stöd SKA ha tillgång till ordinarie skolor som SKA tillgodose dessa behov med en pedagogik som sätter barnet i centrum. Hur svårt ska det vara?!?

Det kategoriska perspektivet innebär att man lägger orsaker till skolsvårigheter hos eleven själv. Det kategoriska perspektivet sätter in stöd riktat till eleven vid skolsvårigheter. Det är ju detta som föräldrar, men också många lärare vill... Jag blir så trött på detta, och när man reagerar så blir man kallad för nättroll. Jag delar inte alls dessa föräldrars åsikter, har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det. För mig handlar det om att se till hur skolans lärmiljöer fungerar utifrån ALLA elever....