Nu är det inte länge kvar....

Tack och lov måste jag säga att det inte är längre kvar på den här terminen eller på min anställning som speciallärare. Jag är trött och sliten efter flera år av en tuff arbetsmiljö. Jag behöver tid för återhämtning och läkning av min sargade själ. De senaste dagarna har jag varit hemma för jag har varit väldigt låg i mitt humör på grund av att så kallade kollegor menar att jag ska tänka på hur jag säger saker och ting men när jag säger att jag blir sårad för saker de säger så blir det världens ramaskri. Då är det fel för det var inte det man sade eller det man menade. Men jag förstår verkligen inte vad skillnaden är?!? Är jag verkligen så ointelligent så jag inte kan förstå eller acceptera att de har sina känslor och dessa kan jag inte förminska men jag får inte känna?!? Jag behöver komma tillbaka till en person som jag kan acceptera och vara stolt över. Det är inte alldeles lätt när det känns som halva världen är emot mig. Dock har jag fått både privat meddelanden på Facebook men också telefonsamtal som visar att jag är omtyckt för den specialläraren som jag är. Egentligen är det just detta som jag behöver fokusera på och sedan släppa de personer som inte kan förlika sig med att jag är den jag är. Men här är dilemmat, jag vet inte vem jag är längre. Jag pratade med min bästa kompis häromdagen och hon sade till mig: - Heléna, du vet! du vet att du står för sanningen och det är inte alltid bekvämt. Så rätt hon har...Jag har fått den uppfostran att stå för det jag säger och det jag gör, även om jag gör fel. Jag har i alla fall bestämt mig att jag ska arbeta de sista dagarna på den här terminen. Sista veckan brukar lärarna anordna så många olika aktiviteter med sina elever så jag kan passa på att städa på mitt kontor.